Om två veckor är det dags för Franks namngivelse, känner mig lite stressad då jag inte helt har planerat klart allt men det hinner jag nog göra till dess. Måste gå igenom allting så att vi inte missar någonting viktigt eller att jag glömmer någonting. Mitt minne är inte som det en gång var – amningshjärna säger många och jag hoppas att det är så, för jag vill inte vara så här glömsk och korkad som jag har blivit.
Jag hoppas att namngivelsen blir någorlunda som jag har tänkt mig och att alla som tackat ja dyker upp utan återbud i sista stund. Håll er friska!
