När jag var på väg till förskolan i tisdags eftermiddag fylldes min kropp av glädje. Glädje över plusgraderna och den friska luften, jag tänkte att Frank kunde få gå hem istället för att sitta i vagnen eftersom att jag inte hade bråttom till jobb eller dylikt.
Till en början gick allting jättebra, vi skojade runt med varandra men sedan såg han en stor lockande vattenpöl mitt bland leran. Han sprang direkt dit och stampade med fötterna i vatten men det vi båda inte visste var att det var is under vattnet. Sekunden senare ligger Frank i pölen och jag går snabbt dit för att ta upp honom. Han blir arg för att han vill leka mer så han sprattlar och lägger sig i leran istället. Jag kämpar länge och försöker få honom att förstå att vi ska gå hem och att mamma inte tycker att det är kul längre. Till slut kommer vi iväg sedan börjar han springa ifrån mig igen och då får jag bära upp honom. Hela kalaset slutade med ett lerigt barn och mamma.
