Vardagspusslet med barn, varav en med adhd och trotssyndrom

Vi är gravida, så himla roligt att Frank ska få ett syskon. Det blev lite tidigare än vi hade tänkt oss men så välkommet ändå. Vi planerade att få barn till år 2018 och eftersom att det kan ta ett tag att bli med barn så tog jag ut min kopparspiral i december 2016. Dels tog jag ut den på grund av att trådarna hade ramlat ner och skavde något förfärligt och jag trodde att den var på väg att stötas ut. Så var inte fallet utan det var just bara trådarna som var för långa och hade bestämt sig för att trilla ner. Gynekologen frågade om hon skulle klippa trådarna och jag sa att vi ska ändå börja försöka skaffa barn nästa år, då tyckte hon att vi lika gärna kunde ta ut den då det kan ta tid att lyckas.

Vi försökte inte effektivt att bli gravida från december utan vi gjorde ett första riktiga försök i mars vilket jag inte alls trodde skulle bli något. Tänkte att det har ju inte hänt spontant sedan jag tog ut spiralen så varför skulle det hända nu? Det tar säkert några försök. Ack så fel jag hade.. Allting kändes som vanligt innan mens, brösten spökade som alltid, dagen innan mens fick jag mensvärk och tänkte att då kommer den som den ska. Även fast jag trodde att mensen var påväg tog jag ett test samma morgon den skulle komma. Till min stora förvåning blev det ett svagt, svagt streck på testet. Det såg precis ut som en skugga. Går ut till Marcus som sitter och äter frukost med testat i handen. Hela min kropp skakar och jag säger ”titta, titta, ser du?” och Marcus ger ifrån sig världens leende – precis som första gången vi blev gravida med Frank.