Det snurrar en del tankar om barn i mitt huvud. Saknar magen och rörelserna där inifrån. Samtidigt tycker jag att Frank är mycket nog att ha hand om men jag ser framför mig hur fina barnen kommer vara tillsammans och hur mycket glädje dom får av varandra.
Det är en del från mammagruppen jag gick med i när jag väntade Frank som är gravida igen eller som precis har fått sin lilla bebis. Kan inte undgå att bli lite avis när en efter en lägger upp bild på ett positivt graviditetstest.
Marcus sa igår att nästa gång vill han inte veta kön för att få den överraskningen på förlossningen. Hur ska jag klara det? Visst vore det spännande men jag kommer gå och grubbla sönder mig, känns som att det kommer göra att graviditeten känns längre. För vissa kanske det är en självklarhet att inte kolla upp könet men hur klarar ni det?
