Saknar djupet i texterna

För några år sedan skrev jag väldigt mycket texter om mitt mående och mina känslor. Oftast var det texter om sorg och ensamhet – att jag mådde dåligt och bestämde mig för att uttrycka det i text, som en dagbok där jag kunde skriva av mig. Jag skulle vilja komma tillbaka till det djupet jag hade i mina texter, att verkligen kunna sätta ord på mina känslor och vara 100% ärlig mot mig själv – blotta mig utan ens en tanke på vem som kunde läsa det jag skrev. För det finns ingen som har rätt till att klanka ner på mig när jag uttrycker mig om mina känslor, passar det inte så får man klicka sig vidare och läsa någonting annat.

Jag har tänkt flera gånger att man kanske begränsar sig lite med vad man fyller innehållet med i sin blogg just med tanke på vem som läser, men varför ska vi anpassa oss efter det egentligen. Det är inte den enda faktorn i varför jag tappat glöden.. När Frank kom så förändrades hela min värld och jag hade inte lika mycket tid till att blogga men att hinna lägga upp en bild och en mening till bilden hann jag med och då blir det oftast mycket sånt. Vet inte vad ni läsare är ute efter i min blogg om det är just att följa Franks utveckling och se bilder eller allmänt följa mig och min familj i vardagen? Vissa kanske intresserar sig av mina öppna inlägg där allt jag känner och tänker får komma fritt. Vet att jag ofta från positiv respons när jag delar med mig av den nakna sanningen och det glädjer mig, för vi är inte perfekta. Jag ska försöka få till ett och annat känsloladdat inlägg. Varför inte berätta om min depression som upptäcktes i tonåren och hur jag kom ur den – Mer om det i ett annat inlägg!