Tänkte att jag skulle berätta lite om hur det går på mitt nya jobb. Har ungefär jobbat där i 2 veckor och hittills känns det bra. Det har varit och är mycket personalbrist och jag har knappt fått någon information alls om eleverna eller hur och vad jag ska göra men jag har ändå gjort mitt bästa från förutsättningarna jag har.
Förra fredagen blev det för mycket för mig redan från morgonen då vi skulle gå på idrott med barnen och jag har aldrig varit i den byggnaden och visste inte heller vart den låg. Vi gick alla tillsammans och samlades oss på skolgården innan vi började gå. Självklart hamnade jag med en ganska långsam elev och dom andra bara gick. Vi skulle gå igenom en skog och någonstans där fanns gympasalen. Tillslut ser jag inte längre någon framför mig, ingen väntar på mig även fast jag sa att jag inte visste vart jag skulle. Så där står jag i en liten skog och vet inte vart jag är eller vart jag ska. Ensam med en stackars elev.. Jag hade inget nummer till någon som var med som jag kunde ringa och jag trodde verkligen att någon skulle komma och leta efter oss, men så fel hade jag. Jag bestämmer mig för att ringa till skolan och fråga vart jag ska gå och jag förstod på ett ungefär hur jag skulle gå. Vi började gå och jag blev osäker på om det var rätt. Vi kom till en dörr där det stod något om skolentré men var fortfarande osäker då allt runtomkring var en byggarbetsplats. Efter en stund kommer en person ner till dörren och öppnar. Vid det här laget är jag fly förbannad på alla! Förstår inte alls hur man kan lämna en ny person på det sättet. Fick även höra att dom undrat och frågat varandra vart jag var och om jag ens visste vart jag skulle gå.
På vägen tillbaka hamnade jag sist igen och ingen väntade på mig. Självklart hade jag även då en ganska långsam elev som även började streta emot mig. Fick jag någon hjälp? Nej. Vi kom in tillslut och klädde av oss, gick in i klassrummet och hade lektion. Sedan fick jag samma elev igen som fortsatte streta emot mig, hur mycket jag än försökte med allt jag kunde komma på (som sagt, utan någon som helst information om eleven). Då brast det för mig och jag trodde inte jag skulle börja gråta, men det gjorde jag.. Kunde inte hejda mig. Då vart det fart på lärare, elevassistenter och rektor får jag lova. ”Såhär får det inte gå till. Förlåt för att vi lämnade dig. Jag ska prata med rektorn, vi måste lösa så att du får en mentor och information om alla elever.” etc etc.
I måndags fick jag information om 4 av 10 elever. Vet inte när jag kommer få resten av informationen, hoppas att det blir snart. Men så länge det är kaos med personalen hinner dom inte informera mig om det jag behöver veta. Det är helt enkelt en dålig period att börja på när det ser ut som det gör, men jag ser det som lite positivt också för då har jag redan varit i den jobbiga sitsen och sen kan det bara bli bättre.
