Snart har jag gått halvvägs genom denna graviditet vilket både känns som en evighet men ändå väldigt fort. Minns inte alls är graviditeten med Frank gick så pass fort, kanske är det för att jag nu har en vilding hemma som får dagarna att gå fort.
Jag mår fortfarande inte helt bra men det är betydligt mycket bättre nu och jag hoppas att det blir bra så att jag kan njuta ordentligt av att vara gravid (för en gång skull).