Igår efter middagen började jag må lite illa men tänkte att det inte var någonting då jag kan må lite illa på grund av min IBS efter jag ätit. Jag kilade iväg till bussen mot jobbet och mådde fortfarande illa. Tänkte bara ”Äsch det går över snart”. Kom till jobbet och började smått fundera på om det kommer att gå över och då slår det mig att faktum är att jag kan ha blivit smittad av Frank. Jag börjar må mer illa och berättar för min ”brukare” och hon bokar om sin taxi till så fort som möjligt. Taxiresan var lite jobbig men jag höll ut. Väl hemma hos henne skulle vi fixa lite saker och jag visste ärligt talat inte om jag skulle orka. Jag skakade, grät och mådde pyton. Ringer Marcus och berättar att jag inte mår bra och säger att jag inte vet hur jag ska ta mig hem. Han bestämmer sig för att fråga sin pappa om hjälp att skjutsa mig. Hans pappa kommer och medan jag hjälpte till att hänga tvätt springer jag till toaletten och kräks.. Är jätte tacksam över att Marcus pappa kunde köra hem mig. Var hemma runt 21.20. Alltså slutade jag bara en timme innan jag brukar (22.00).
Idag hade jag hund och barn helt själv och tänkte hur fan ska detta gå? Frank var inte på sitt bästa humör denna morgon. Ringde Marcus vid 08.00 och sa att jag nog inte klarar det här själv. Han skulle kolla om han kunde hitta en lösning men det gick inte så bra. Tillslut bestämde han sig för att färdigställa det jobbet han höll på med och sedan komma hem och hjälpa mig.
Bad honom att köpa blåbärssoppa också så att jag får i mig något, han till och med bar in ett glas när jag frågade om han kunde göra det. Han är så snäll min man! Ibland ser man inte alla de små sakerna man gör för varandra.
