Vardagspusslet med barn, varav en med adhd och trotssyndrom

18 augusti 2014
Allt började med att jag under tidiga morgontimmar var uppe och kissade då jag till min förvåning fick en slemmig blodblandad flytning på pappret samt även en rand i toaletten med lite blod. Tänkte på en gång att någonting var på gång.

När Marcus gick upp vid 05.40 berättade jag om min flytning och sa ”Jag kanske ringer dig sen och säger att jag har värkar”, något jag brukade slänga ur mig så fort jag trodde att något var på gång. Jag hade svårt att somna om efter att Marcus åkt till jobbet och hade molande värk nertill i magen som sedan blev mer likt värkar. Efter en stund insåg jag att detta faktiskt är riktiga värkar och dom kom mellan 7-10 minuters mellanrum, detta började ca: 08.30. Sedan gick det ganska snabbt över till 5 minuters mellanrum och värkarna eskalerade i smärta. Till slut var det 3 minuter mellan värkarna och jag trodde att jag skulle dö. Kände knappt att jag fick någon paus innan det var på’t igen. 14.43 ringde jag förlossningen för tredje gången och sa att jag verkligen inte klarar mer och fick nu äntligen komma in. Innan hade dom sagt åt mig att hålla ut i några timmar, ta en varm dusch och alvedon.

Dusch och alvedon hjälpte inte alls, vilket då är positivt och tyder på att det är riktiga värkar. Efter tredje samtalet med förlossningen väntar jag på att Marcus ska komma hem så att vi kan åka in. Han kommer ungefär vid kl. 15.25 och då åker vi i il fart mot Södersjukhuset.

Inskrivningen sker kl. 15.48 och jag får lustgas på grund av att jag har så ont. Dom kopplar upp en ctg och ska kolla hur öppen jag är. Innan hon kollar hur öppen jag är så förklarar hon att jag inte kommer att bli hemskickad oavsett vad just för att jag har så ont. Ctgn visar mycket täta värkar och bebisens hjärtljud är bra hela tiden. Hon börjar att undersöka mig och när hon har fingrarna i mig ler hon stort och säger ”10 cm”. Jag tror först att hon försöker vara lustig men det visade sig vara sant. Alltså skulle vi ställa in oss på att idag blir vi föräldrar. Marcus fick rysningar i hela kroppen när hon berättade att jag var öppen 10 cm. Jag frågar om jag kan få EDA men det är självklart försent så lustgasen fick bli min bästa vän.

Kl. 16.10 gick vattnet spontant när jag låg i sängen och barnmorskan bara log och såg framemot min förlossning. Hon sa hela tiden till mig att jag var så cool. Hon var så imponerad över hur bra jag skötte mig genom allt, för att vara en förstföderska.

Barnmorskan berättar att det som nu ska hända är att bebisen ska tränga ner i bäckenet/gången innan krystningsarbetet börjar. Hon förklarar att det kan ta några timmar.

Kl. 17.30 får jag krystvärkar och kan inte hålla emot, kroppen jobbar av sig själv och barnmorskan inser att detta går väldigt fort för mig. Barnet har trängt ner och ligger nästan på kanten. Jag får komma upp i skräddarställning och sedan stå på golvet bredbent och gunga för att skynda på det lite mer. Man upptäcker att jag har ganska mycket urin i blåsan och får tömma det via kateter innan vi fortsätter samt sätter dom på en elektrod på bebis huvud för att bättre ha uppsikt över hjärtljudet.

Barnmorskan vill att jag krystar på en gång vid en värk för att se vad som händer. Så jag tror att vi övar inför krystningsarbetet men sen inser jag att så är inte fallet, utan detta är på riktigt och huvudet är påväg ut. Barnmorskorna och Marcus hejar på för fullt när jag krystar och att det är så bra kraft i krystningarna.

Kl. 17.54 är vår son ute efter en förlossning på 2 timmar och 6 minuter. Vikt 3560 g och 51 cm lång, helt perfekt och mår bra.

Kl. 18.07 kom moderkakan och jag fick sy bristningar invändigt, lite utvändigt och klitoris om jag förstår mina papper rätt. Enligt barnmorskan gick jag inte alls sönder mycket för att vara förstföderska.

Efter stygnen fick vi in den berömda fikan och fick vara ifred en stund. Sedan skulle bebis vägas och mätas och jag skulle testa att kissa samt duscha av mig lite. Det gick bra att kissa och då uppfyllde jag alla kraven för att få komma till Årstavikens BB hotell som ligger mittemot Södersjukhusets förlossning. Det är hur fint och trevligt som helst här på hotellet och så mycket bättre mat än på vanliga förlossningen.

Född i v. 39 (38+3)